Det här med SJ....

Okej, nu är jag hemma igen i min lilla stad i småland.
Resan till skåneland gick okej men absolut inte mer än så. Först blev det en busstur på cirka 30 minuter som gick utan anmärkningar. Men sen släppte helvetet löst...
Jag kommer fram till tågstationen och skulle först ta hiss upp till en "bro över järnvägen" och sen hiss ner till tåget - gick bra. Där stod det två unga karlar som verkade trevliga så jag passade på att fråga om de kunde hjälpa mig på med vagnen och självklart ville dom det. Tåget kom och den ena karlen lyfte upp min vagn. Vad ser jag då? Det finns ingenstans att ställa vagnen - ingen jävla stans! Jag får smått panik eftersom jag såklart hade räknat med att det skulle lösa sig. Och min plats, plats 25 var nästan längst bort. Där stod jag, med packning, en vagn och en hungrig bebis vid ytterdörren till tåget. Trångt som tusan och gråten i halsen. Hur i hela friden skulle jag göra? Jag står där och inväntar konduktören om råd vart jag ska ställa vagnen.
En äldre karl till konduktör kommer och ser frågvisande ut när han ser mig. Vart ska jag ställa vagnen egentligen? Oj utbrister han. Du skulle ha bokat vagn nummer 6 som är specialanpassat för barnvagnar och där finns även skötbord. Hur ska man veta det? Står ju inte ens på deras sämsta hemsida. Jag som satt dagen innan och leta febrilt om information om hur man reser med barn och barnvagnar.
Men snälla karln sa att vagnen kunde stå där i minigången utanför dörren och sen fick jag ta Charlie i famnen till sätet och all min packning. Låste självklart fast vagnen och begav mig sedan till mitt säte. Väl där skulle ju självklart Charlie äta.... Fick snällt be den unge herren som satt bredvid mig om hjälp. Han fick hålla i Charlie medans jag fixade maten och samtidigt snätt mittemot mig sitter det en dam och råblänger på mig. Hur stressad blir man inte då på en skala mellan 1-10? Charlie får i sig maten efter mycket om och men - för han låter enormt mycket när han äter. Folk måste ju tro att jag misshandlar honom, stackaren. Som tur är handlar det bara om magknip.....
Jaha, då kommer vi till blöjbytet. Hur gör jag nu? Fick snabbt improvisera ett snabbt blöjbyte i famnen. Ja, jag gjorde det mitt bland allt folk. Vad tycker ni annars man skulle gjort? Ville knappast gå ifrån alla mina saker och gå genom hela vagnen för att komma till vagn 6 och ett skötbord. Kärringen hon stirrade på men samtidigt började hon flina. Av någon konstig anledning började jag ursäkta mig, varför kan man ju undra nu. "-Vad saker du har, säger kärringen". Ja det blir så när man har småbarn utbrister jag. Och hon flinar vidare.....
Äntligen framme, 1 timme och 10 minuter senare. Får ytterligare ta två hissar för att sedan komma till nästa busstur. Som tur var gick den bussresan bra också.
Jag är nu äntligen framme och kan pusta ut!

Nu 4 dagar senare är jag hemma, och jag kan summera helgen som helt fantastisk. Jag har bara slappat, mys med min son, pratat skit med min mamma och tagit massor med promenader i det fina vädret. Passade även på att kika lite på hur husutbudet är där nere.. den som väntar på något gott ;-)

Det blev en tupplur i soffan direkt när jag kom hem och nu i eftermiddag har jag storstädat hela lägenheten. Jag har en karl som tycker det räcker med att dammsuga, och jag håller inte med honom. Så nu är det  R - E - N - T !  Bäst att bokstavera så han vet vad jag menar ;-)

Och jag vill avsluta detta inlägget med att säga Världens största grattis till Lina som fick en otroligt söt liten dotter imorse, <3