Jag vet att det är otroligt glest mellan inläggen just nu men det händer så mycket just nu och det är bara positiva saker!
- Vi flyttar till ett parhus på 5 rum och kök inkl trädgård 1 augusti
- Charlie har fått dagisplats, ett "Ur & skur"-dagis och jag är så nöjd!
- Jag har fått jobb till hösten och förhoppningsvis till framtiden också
- Har helt fantastiska och underbara vänner som förgyller vår vardag
- Jag trivs som fisken i vattnet med mitt liv, men får erkänna att jag är lite stressad över att börja jobba heltid om 2,5 månad.
- Har äntligen tagit tag i att planera min träning, Friskis & svettis blir det i sommar och till hösten
- Vår älskade Charlie blir 8 månader på fredag, helt fantastiskt!
Våra dagar bjuds med skratt, lek & bus, långpromenader, shopping, picnic med finaste mammorna & barnen och underbara stunder med min fina familj.
Nu sitter jag i valet och kvalet om det ändå ska bli Ullared nu snart för både min, mannens och Charlies gaderob skriker efter kläder! Men samtidigt vore det roligare att åka i augusti när vi flyttat och köpa saker till hemmet. Detta må tänkas på :-)
Dessa underbara bilder får avsluta denna måndag, på återseende ;-)
Idag blev det ett besök i en grann by (?) för lite fika tillsammans med mammor & barn. Vi kom fram till att de inte är bebisar längre ;-) E & G bodde i ett så himlans mysigt och fint hus och man blev inte alls avundsjuk eller så, hehe. Det bjöds på hemmagjorda frallor för att sen äta en supergod också hemmagjord rabarberpaj. E är så duktig på att baka!
Barnen bjöd på både lek, skönsång, prat, klabbiga matstunder och lite skrik. Precis som det ska vara. Och vi mammor babblade ju på som aldrig förr, också precis som det ska vara. Vilka toppen människor man har träffat. Att skaffa barn bjuder på så himla mycket!
När vi sen kom hem på eftermiddagen fick det bli en tupplur för en övertrött Charlie och mannen fick bege sig till jobbet igen. Känns som den stackars karlen jobbar hela tiden. Inte konstigt han är lite trött på det där stället han är på. Vad en chef är har de nog ingen aning om där....
Jag själv var ju på en liten utflykt igår, och det kändes så bra. Men kanske framförallt givande och lite nya perspektiv. Nu är det bara att vänta hur allt ska bli till slut. Om 2 veckor vet jag nog själv hur både jag vill ha det, och hur andra vill ha det. Och jag hoppas innerligt att detta bär med sig på ett positivt sätt.
Charlie och jag, eller snarare Charlie hade operation: fånga foten idag. Charlie kämpade och kämpade medans jag bara flyttade på stackars foten för honom. Men huvudsaken är att han kämpar och inte ger upp direkt. Det kommer man ingen vart med ;)
När han väl efter mycket om och men fick tag i foten blev han självklart stolt som en tupp och skulle hålla fint i den och undersöka den riktigt ordentligt. Han är en riktigt "funderare". Kommer bli en klok gubbe av honom!
Vi har verkligen inte turen på vår sida just nu. Igår gick vi miste om en underbar lägenhet, igen! Men det värsta av allt är väl att hyresvärden meddelade det på sms. Har människan ingen stake i kroppen så man kan ringa och meddela det? Då hade jag till och med pratat med honom några timmar tidigare och han lovade att ringa mig. Men skit samma nu, det var väl inte meningen som alla säger. Men varje gång blir man så förbaskat ledsen. Varje kväll nu i 1 månads tid har jag gråtit mig till sömns över situationen vi befinner oss i. Kan tyvärr inte skriva allt här just varför vi vill flytta. Det är bara så mycket just nu. Jag vill inte att Charlie ska växa upp så! Jag som mamma får ångest så fort jag tänker på det och det gör så förbaskat ont i hjärtat! Men vi tar en dag i taget och försöker fortsätta att leva på hoppet.
Efter att ha sovit minimalt med timmar inatt tog jag mig lite tid för mig själv på förmiddagen och tog en promenad på stan. Inhandlade mig ett par vita converse av den smalare modellen och jag är så nöjd! Som jag trånat efter dessa och nu tyckte jag minsann att jag var värd dem. Ja, jag kan vara lite så att jag tröstar mig själv med att köpa saker i hopp om att jag ska bli gladare. Innerst inne är man väl inte det, men att man själv känner sig fin förstärker ju ens känsla lite.
Ska åka iväg i eftermiddag med till en grannstad för att se om man kan få lite glada besked eller dåliga igen, eller det kanske snarare är så att jag känner att det inte gagnar mig. Det återstå att se. Väntar ju ytterligare besked inom kort tid nu. Inte för att jag är troende på något vis men nu ber jag om högre makter att något positivt kommer hända i mitt liv.
Men det bästa har redan hänt, min kära älskade son vad skulle jag göra utan dig?
