Utflykt & premiärbad!

Efter alla morgonbestyr (som för övrigt känns som 100år) så hade vi planerat att besöka en grannstad för lite shopping till både lilleman och till oss själva. Första anhalten var Babyproffsen, där hämtades gratisboxen (...lite besviken på innehållet), en badcape, regnskydd till vagnen som är betydligt enklare att få dit än Bugaboos egna, vällinguppdelare samt nappflaskor från Docor Brown. Som ni säkert vet får Charlie den mesta maten genom flaska. Amningen går fortfarande upp och ner..vissa dagar orkar han mer och andra mindre. Så nu står jag i valet och kvalet om jag ska fortsätta kämpa med honom. Det viktigaste är att han får i sig den mängden mat han behöver, INTE amningen i sig. Varför amma om han inte orkar? Varför amma om allt bara känns jobbigt och bökigt? Folk säger hit och dit att man ska amma. Ja, kanske på en normalstor nyfödd bebis går det bättre, men mitt lilla barn är inte tillräckligt stark ännu. Men än har jag inte bestämt mig, BVC sköterskan kommer imorgon på hembesök så jag får se om jag ska ta upp det igen med henne. Men som en vän sa till mig idag, det är jag själv som bestämmer, ingen annan. Och varför ska man behöva hävda sig gällande detta med amning? Som man vore dum i huvudet för att man inte ammar sitt barn. Barn lider väl inte av dagens bröstmjölksersättning? Nej knappast. De barnen är också välmående.

Åter till dagens största händelse, Charlie har badat för allra första gången. Och vet ni? Det gick hur bra som helst! Han sprattlade runt med sina små armar och ben alladels knäpptyst. När man tittade i hans stora mörka blåa ögon blev man bara mer och mer lycklig. Mitt älskade barn, min Charlie!

Dagens vikt.

Nu är vi hemma igen efter dagens besök på BVC. Våran duktiga pojke har gått upp från 2690g (vikt vid hemgång från BB 25/9) till 2720g. Helt klart godkänd av sköterskan. En stor lättnad från sitt mammahjärta då amningen krånglar lite, men som tur är äter han bra från flaskan, min lilla kämpe! Nästa vecka blir det hembesök av BVC och ytterligare viktkontroll.

Charlie sover för fullt här bredvid mig och snart dags för mat igen. Sen blir det att gå ut i det sköna höstvädret med vagnen en stund. Det är helt underbart att få röra på sig igen, vilken lycka hörru ni!

Mot BVC!

Idag är det dags för det allra första BVC besöket för Charlie. Nu ska vi se så han ökar stadigt i vikt, denna lilla människa! Men han sover så sött mellan sina måltider så jag tror minsann han hinner växa till sig under dagarna. Och humör har han när det väl är något... efter cirka 1 timme när han hade ätit idag på förmiddagen blev han helt vansinnig och jag tänkte, det är inte mat nu igen! Men han skrek, o skrek och självklart var det blöjan. Tar ett tag att läsa hans signaler men det blir bättre för varje dag som går. Och piggare blir man också på dagarna trots minimal tid med sömn. Men vad gör det när man nu är världens lyckligaste mamma? Man står ut med allt, hur jobbigt det än kan vara.

En trött Charlie efter förmiddagsmaten.

Återkommer senare i eftermiddag med viktresultatet.

Korrigering!

Blev påmind av en kär vän att jag hade skrivit fel födelsevikt på Charlie, självklart vägde han 2905g och inget annat.

Han är så duktig!

Nu har bloggen helt plötsligt förvandlats från krämpor, smärta, den eviga väntan till att nu bestå av lycka och kärlek till ett barn. Men allt är inte dans på rosor bara för att ens underbara son har kommit till världen.

Inatt har Charlie varit så snäll och låtit sin mamma och pappa verkligen sova mellan hans måltider som sker i 3 timmars intervaller. Innan har han legat och gnytt samt viftat med sina armar då och då. Och som mamma kan jag säga att man vaknar av minsta rörelse han gör. Ja, just nu sover han emellan oss när han är så liten. På BB rekommenderade de detta speciellt för prematurbarn då de behöver mycket närhet och värme för att utvecklas på ett gott sätt. Så spjälsängen står tom än, den får börjas användas när han vuxit till sig lite.

Idag fick jag prova på att "inte hinna med sig själv". Vi kliver upp kl 10, alla timmar man kan få genom att sova måste utnyttjas, speciellt på morgonen. Men sedan var det dags att ta tag i dagen. Charlie skulle äta, byta blöja, klä på kläder och sedan somna. Mitt i allt behövs det tvättas då Charlie nästan alltid kissar när man tar av honom blöjan och detta kan resultera i att pyjamasen träffas av hans lilla stråle. Och ha kläder som luktar kiss är ingen höjdare. Sedan ska man själv klä på sig och äta frukost. Detta fick göras kl 12! Så nu sitter jag här med några minuter över medans Charlie sover en stund till innan det är dags för mat igen.

Ja mina vänner, dagarna består av matning, blöjbyten och sövande (oftast sköter han det sistnämnda alldeles själv). Men idag måste jag hinna med att göra några ärenden på apoteket och lindex (stort behov av fler pyjamasar) samt lite till mig själv. Passade på att testa mina vanliga jeans idag. Jag tappade ju ändå 7 kg av att bara Charlie kom ut, så då tänkte jag att något par kanske passar. Jag tror jag överskattade mig själv, inte en enda knapp gick igen! Så nu sitter jag här i mina mamma jeans och är bitter. Ett par jeans! Ska jag gå runt i leggings och frysa hela hösten eller? På ett sätt vill jag köpa minst ett par jeans till, men av egen erfarenhet VET jag att jag ska gå ner i vikt och då kommer ju detta nya par vara alldeles för stora. Vilket världsproblem!

Nu ska jag ta mina världsproblem och omvandla dem till lite mys med min älskade son!

Välkommen till världen älskade Charlie!

Med dunder & brak valde vårt älskade barn Charlie komma till världen den 20 september kl 07.32. 2905gram och 50cm lång i vecka 35+2. Helt oförberedda var vi men allt gick bra.

Vattnet gick kl 03.15 hemma i sängen och kl 07.32 var han ute, min KÄMPE! Allt gick väldigt snabbt, så någon smärtlindring mer än lustgas var det inte tal om när jag kom in till förlossningen. Jag fattade knappt att han skulle komma just då, vi hade ju inte packat mina saker....jag skulle ju hålla mig 2 veckor till. Men där fick jag! Hade absolut ingen smärta när jag fattade att det var vattnet som hade gått. De frågade på förlossningen när jag ringde om jag hade ont, nej inte en enda krämpa. Så de misstänkte att det inte var vattnet men ville jag skulle komma in för en kontroll. Men det kändes som det forsade mellan benen och värre blev det när jag la mig på förlossningssängen. Det sa bara pang när läkaren skulle känna "där nere". Och ja, allt vatten var ute och smärtan tog ilfart igenom kroppen. Jag visste inte hur jag skulle hantera allt, jag visste inte vad jag ville överhuvudtaget. Hade inte läst på mig så mycket om olika smärtlindringar alls, men det blev inte på tal om något annat än lustgas. EDA hade jag ju läst om men risken finns att värkarna stannar av sa barnmorskan och det var det minsta jag ville just nu. Men det var inte aktuellt, kl 03.30 när jag var inne så var jag öppen 2cm, kl 05.00 var jag öppen 5cm och kl 07.00 var jag öppen 10 cm med en liten kant, men sen tilltog smärtan. Nu kom krystvärkarna! Det var helt omöjlit att hålla emot, det var fasiken bara att trycka fast barnmorskan sa att jag skulle ta det lite lungt. Men hur i hela friden gör man det? Men jag tryckte på av kung & fosterland och hans huvud bara for fram och tillbaka och jag trodde aldrig att han skulle komma ut. Jag frågade gång på gång "när kommer den egentligen?" Lustgasen gjorde mig helt borta, allt snurrade och jag tappade kontrollen över allt kändes det som. Men efter några djupa andetag var känslan borta och dags att krysta igen. Men till slut såg jag att huvudet var ute, och en krystning till så sa det plopp, Charlie har kommit till världen. Helt chockad kände jag mig och jag minns att jag frågade gång på gång vad det var för kön. Det kändes som en evighet innan jag fick svaret. T sa snabbt att det är en pojk, "jag har fått en son"! Charlie lades på min mage direkt och snabbt var de framme med massa filtar, mössa och extra värmekuddar för att de sa att små bebisar har svårare att hålla värmen. Vi båda kunde knappt att det var sant, vi har nu blivit föräldrar till en son. En person vi kommer älska livet ut och som kommer älska oss! Denna känsla går inte att beskriva för någon som inte upplevt den själv, det är helt magiskt!

Ganska snabbt fick vi ett eget rum på BB, så skönt. Där inne kunde vi mysa med Charlie i lugn och ro och försöka få igång amningen. Men Charlie är lite för svag för att kunnas ammas på heltid. Så till en början orkade han bara ammas i 5 minuter så vi fick ge han ersättning på kopp och sedan sked. Men efter någon dag ökade vi amningen till 10 minuter och där står vi kvar en idag. Charlie får inte anstränga sig för mycket vid måltiderna då han lätt tappar vikt. Han behöver alla gram han har på rätt sida av vågen. Men han är en riktig kämpe här hemma nu, 6 dagar gammal. Tänk att imorgon är han 1 vecka. Tiden går fort när man har roligt, eller hur?

Imorgon är det dags att ringa BVC för första gången och be om att få komma dit och väga honom. Hoppas innerligt att han fortsätter öka i vikt så han kan lägga på sig lite hull, för Charlie är minsann en mini-människa men också världens sötaste!

Vecka 36 (35+0)

Idag välkomnar vi vecka 36!

Denna dag "firar" vi med soffhäng som alla andra dagar, dock i min egen ensamhet då sambon jobbar sitt 14 timmarspass idag. Men imorgon är han ledig som tur är. Bebisen knölar då och då där inne så allt är i den vanliga ordningen. Bara att man längtar mer och mer efter dig! När kommer du till oss? Är du en pojke eller flicka? Jag är så otroligt nyfiken!

Kulan & jag.

Har försökt idag att sitta upp en stund, men vet ni vad? Det är i princip omöjligt om man nu inte vill uppleva smärta under hela stunden. Svårt att andas och det känns som revbenen ska gå av, bra kombination va? Det spännder, det drar, det värker. Är det såhär det är att vara gravid? Nästan så jag längtar tillbaka till perioden v 16-25 då jag mådde hur bra som helst ! Då kunde man njuta av att vara gravid, men sen går det utför.. det är som att åka störtslalom, så fort går det från att må bra till sämst. Så en karriär i störtslalom är inte min grej, satsar nog på något mildare nästa gång.

Så idag mina kära vänner skulle jag vilja kedja mig fast i soffan så jag inte kan röra mig, då känner man
ingenting, jag lovar er. Bara en underbar bebis som knölar där inne med sina ben och armar. Och rätt som det är vädrar den rumpan också, hehe. Så nu ligger vi här och ser sista säsongen av tre kronor. Trodde aldrig vi skulle hinna med att se alla 121 avsnitten innan bebisen skulle komma, men det gör vi nog.. är bara 10 stycken kvar.

Just de, jag ska försöka sluta att ha Schenker som leverantör av saker jag köper på nätet, helt totalt värdelöst. För 1.5 månad sedan köpte jag en ny klösmöbel till vår älskade Jerry. Två veckor skulle det ta. Men när jag går till vårt utlämningsställe så är paketet pust väck. Ingen vet vart det tagit vägen, de bara ber oss att återkomma en vecka senare. Men nu 1.5 månad senare och klösmöbellös som jag är ringde jag till Schenker själv och frågade vart i hela friden mitt paket är. Ingen vet! Dagens skämt eller? Nej, de ber mig ringa till försäljaren som i sin tur får kontakta Schenker för att jag ska få min vara. Som tur är så är företaget Grandprix väldigt tillmötesgående och gör en ny beställning, så snart älskade Jerry har du din nya alldeles egna möbel. Phu, att man alltid ska behöva krångla.

Men något positivt har ju faktiskt hänt oss här hemma. Vårt tillskott av ytterligare en soffa och en ny matta har ju kommit och igår satte vi ihop allt, ytterst tjusigt. Nu är det "bara" nya kuddar till sofforna och lite annat smått och gott till vardagsrummet som fattas. Får nog försöka ta tag i detta när "lönen" = havandeskapspenningen har kommit. Har saknat att shoppa, shoppa på rikigt!

No more doctor !

Dagens läkarbesök är avklarat, det allra sista! Livmodertappen hade enbart minskat 1mm och var ytterst lite öppen men ingen fara enligt läkaren. Fick även klartecken om att röra på mig från och med nästa vecka, för mitt välbefinnande. Kroppen är inte i toppform efter sängläge i 8 veckor så jag behöver minsann få min kropp att röra på sig. Hur jag ska orka med en förlossning är en gåta, men som vi sa när jag väl är där får jag säkert krafter jag inte trodde fanns, för ut ska bebisen! Frågade även när hon trodde den kunde komma, och det fanns stora chanser att den håller sig där inne till vecka 38 nu när livmodertappen hållt sig på sina 12-13mm. Och att gå över tiden var sällsynt men det har hänt. Det går bara att spekulera, det är ju du som bestämmer där inne när du är redo att komma ut till din mamma & pappa, vi längtar så mycket efter dig!!!!

Dags att bege sig mot läkaren. Tur att jag köpte en mamma-hood i Ullared i våras..för annars är jag "klädeslös" om man bortser från lite linnen. Men nu när hösten är här, vad ska jag då ha på mig?

Idag kommer ÄNTLIGEN en till soffa och en ny matta hit till vardagsrummet, som jag har längtat! Bild får ni imorgon då vi får montera ihop allt och fixa iordning lite. Nu ska det minsann bli lite mysfakor här hemma till hösten och lagom till jag kan sitta här och mysa med bebis. 

En människa med ett varmt hjärta.

Dagens inlägg vill jag börja med att tacka en helt underbar människa med ett mycket varmt hjärta. Lina, tack för awarden och de värmande orden. Vi alla människor borde ha en människa som du i vår omgivning. En ärlig, öppen, varm och omtänksam person som kan plocka upp en när man ligger allra längst ner och får en alltid att skratta. Om du säger att jag är stark så ska du bara veta hur stark du är, jo starkast.

Annars idag har det varit besök hos barnmorskan. Vågen visade på + 12kg, tyvärr. Men dom springer jag bort med barnvagnen sen. Magen mättes och jisses vad bebisen växer just nu, kommer nog bli en liten tjockis om den väl stannar inne några veckor till. Och hjärtljuden hittade vi snabbt och oj vad det sprattlades omkring där inne. Bebisen bara älskar att banka på mina stackars revben, aj aj. Imorgon ska jag dit igen, fast till läkaren och kika på livmodertappen igen. Det allra sista besöket för sen är det minsann förlossningen som får ta hand om mig. Idag är det ju exakt en vecka kvar tills jag får föda här i stan. Som jag har räknat ner till den dagen, den magiska 21 september och snart är den äntligen här. Tiden har faktiskt gått ganska snabbt, tänk det var faktiskt den 24 juli som jag fick åka in akut till förlossningen, 24 juli.... och nu ligger jag här i min älskade soffa den 14 september och mitt älskade barn är kvar i min mage, du är ett mirakel!

Just de ja, nu har jag röstat också. Passade på när jag väl var uppe på benen så nu är det ur världen. Och ja, det är ens plikt här i livet att rösta. Jag blir döirriterad på människor som bara skiter i det. Fy! Läs på och bry er om ert samhälle som ni ska leva i och där era barn ska växa upp. Jaha, nu blev man helt plötsligt politisk, haha.

Nej, nu vankas det middag. Min älskade står där ute i köket och fixar köttbullar & potatismos samtidigt han rockar med sin lilla mp3 och stora högtalare. Hur ser då detta ut? Fantasin får ta över.

Älskade hjärta !

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Nej, det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig. Denna dagen har jag väntat på ett tag, vi skulle äntligen få hem en ny soffa och en ny matta till vardagsrummet. Men självklart kommer alltid något emellan, typiskt! Så detta får visst vänta till onsdag. Visst, detta kan låta urtöntigt men har jag blivit lovat något så anser jag att man håller sitt löfte, eller hur? Och jag skyller lite på mina hemska graviditetshormoner också över att jag blev upprörd över denna försening. Men var det verkligen för mycket begärt? Nej! Men jag får bita i det sura äpplet och hålla masken helt enkelt och bara tacka för att dom kommer överhuvudtaget.

Imorgon är det i alla fall enbart bara 1 vecka kvar tills jag får föda här i denna lilla småländska ort, detta är stort! Och som jag sa till en vän igår, det gör ont i precis hela kroppen så fort man rör sig och hur ska jag då orka gå ut och röra på mig när jag också har legat i 8 hela veckor ? Min kropp kommer rasa ihop. Men jag ska försöka ta mig till en närliggande större stad nästa vecka och fixa lite små saker. Tur man kan köra bil emellan alla ställen.. nej, det är inte jag som kör det är sambon såklart. Skulle ju vara något om vattnet gick när jag kör bil. Så men min vanliga otur så ska jag inte utsätta mig själv för det. Är så otroligt nervös över hur min kropp kommer reagera. Och speciellt efter den 25:e så jag slutar med den värkhämmande medcinen, adalat. Kommer det bara säga BOOM eller blir det segdraget med hemska värkar som bara inte vill ta slut. Aja, spekulera kan man alltid göra. Snart får jag veta. Snart är du här.

Familjedag.

Jag tror jag vet att vi kommer få ett barn som bara älskar att vara vaken på natten. Från klockan 03 till 06.30 höll den minsann sin mamma vaken genom en låååång boxningsmatch. Kanske redan är dags att vänja sig med dålig sömn? Men när jag tänker efter är jag hellre glad över att det är en livlig bebis i magen än en som man knappt rör sig alls, då hade jag ju blivit heltokig av nervositet. Men under dagen har det varit ganska lungt i magen, då och då känner man av ett ben eller en arm sticka fram.

Kl 09 ringde min kära mor och väckte mig, de satt och åt frukost och skulle strax bege sig hem till mig. Äntligen! Så idag har vi haft en familjedag. Mamma, jag och hennes man. Min kära sambo har fått jobba hela dagen så jag fick ju sällskap hela dagen i alla fall. Vi har myst i soffan nästan hela dagen, kikat på idol, tittat på mönster till bebismössa, sockar och lite till mig som mamma ska sticka. Längtar redan tills det är klart! Och självklart har jag blivit serverad supergod mat hela dagen, hemmalagad kycklinggryta och ris. Och senare på eftermiddagen blev det såklart fika. Tänk vad skönt det är att bli lite bortskämd.

Väl framåt kvällen var det dags för dom att åka sina 20 mil hem igen, och nästa gång vi ses är bebisen hos oss. Då får det bli ett besök ner till dem i några dagar och bara koppla av så gott vi kan med en nykläckt bebis.
Och dagens överraskning var att en kär vän till mig tittade förbi nu ikväll och hennes lilla prinsessa såklart. Blev lite skitsnack som vanligt ;) älskar att ha folk omkring mig!

Vecka 35 (34+0)

Ännu en ny lördag och som dessutom gör att jag & bebisen går in i vecka 35. Tänk att jag har fått gå såhär långt, det är helt otroligt. Jag har nog tur som har fått en envis bebis tillslut. Du hade allt för bråttom innan så se till att vara envis några veckor till.

Du har nog minsann växt till dig lite sen förra veckan, nu tar du till och med plats där uppe på magen, mitt hjärta!

Annars är tyvärr allmäntillståndet inte alls bra idag. Känner mig sådär hängig nu igen... dagen igår blev trots allt bra men idag vaknade jag upp med en konstig känlsa i kroppen. Vi får se om det blir bättre då jag har fått lite mat i magen nu och ska se några avsnitt tre kronor. Men snart är det inte många avsnitt kvar, är på säsong 8 av 10. Sen får det nog bli Rederiet från början till slut. Får passa på att fördriva tiden med tv-tittande för sen blir det minsann inte det. För bebisens bästa..

Paketleverans.

Igår fick jag en sådan jätte konstig känsla i kroppen. Kände mig helt orkeslös och det började killa i halsen. Nej, tänkte jag. Ska jag bli sjuk nu? Räcker det inte med de krämporna som man har när man är gravid? Men peppa, peppa ta i trä det var ingen feber imorse och jag känner mig bättre. Kanske bara rent utav var trött. Så nu får jag hoppas att det inte var mer än så. Fick veta på BB i Jönköping när jag låg där att få feber när man är gravid är inte att rekommendera. Bebisen har 1 grad mer än vi mammor själva och får vi feber kommer bebisen inte må speciellt bra. Och knapra i sig för mycket panodil vill jag inte heller göra, speciellt inte i onödan. Jag får fortsätta att ligga här i min soffa och vila, vila, vila. Men jag försöker tänka så positivt jag bara kan nu. Jag vet ju att det faktiskt inte är speciellt många veckor kvar tills jag har min lille i famnen. Det handlar inte om månader längre, utan snarare veckor. Känns helt underbart att få tänka så nu. Det lider mot sitt slut - ett lyckligt slut!

Och det allra bästa som har hänt än så länge idag är att jag fått lite paket på posten, älskar paket! Idag kom den efterlängtade fleeceoverallen som jag köpt från märket TUMMEN. Och den var mysigare än vad jag trodde så jag är hur nöjd som helst. Det kunde inte bli bättre! Sedan fick jag även krokar till barnvagnen från märket TINKAFU. Smidigt när man ska ut och shoppa, bara att hänga kassarna där istället för att ha en hand i vagnen och en hand med kassar. Bättre att ha full koll med båda händerna på styret, eller hur?

Men det kom faktiskt ett paket till, som skulle innehålla en digital febertermometer för barn, en vanlig febertermometer men när jag öppnade paketet visade det sig vara en napptermometer, precis sådan jag inte ville ha. TYPISKT! Men som tur var så hade jag vunnit auktinen från ett företag som var registrerat hos Tradera så jag kunde lätt ringa upp dem och be om rätt vara. Så på måndag hoppas jag den rätta termometern kommer fram till mig. Man kan ju inte alltid ha tur med sina paketleveranser...

Vad händer resten av denna fredag? Sambon har precis åkt iväg till jobbet och kommer hem senare ikväll. Så nu får det nog bli att fördriva tiden med en film och sedan invänta idol. Men varför kan det inte vara något bra på tv efter idol. Klockan 21 kan det väl åtminstone börja en bra film? Nej, detta är en skitfredag när det gäller tvtablån. Suck!

Dålig dag & marknad.

Idag måste jag börja med det negativa, eller snarare hela dagen har varit negativ! Nätterna gör mig galen just nu, ett jäkla farandes upp och ner. Sedan en katt som vägrar sova och gör precis allt han inte får... och då ska vi tillägga graviditetshormoner hos mig på detta. Nattens bravader resulterade i att jag var klarvaken kl 04 och funderade seriöst på att gå upp och kika på tv efter sambons råd. Men där låg jag, stirrandes i taket och ömkande över denna ständiga värk i ryggen som snart tar död på hela mig. Idag gör det ont i precis hela kroppen! Alla säger att min graviditet gått så himla fort, men när, var och hur då? Jag tycker varje timme går i snigelfart och jag bara väntar och väntar på att förlossningsdagen ska komma fast att det är några veckor för tidigt än. När ska jag få kunna säga att nu får bebisen komma när den vill? Kan inte den dagen komma typ nu, eller imorgon? Och jag blir så förbaskat avundsjuk när folk säger att deras graviditet var så himla bra, jag mådde bra hela tiden inte en krämpa. Varför fick inte jag den turen? Nej, från första dagen var det spyor som pågick i 8 veckor, sedan gick det några få veckor då jag kunde leva normalt, sen kom foglossningen, sen kom alla sammandragningar, inlagd på sjukhuset med kritiskt läge i 3 veckor, och nu här hemma i soffan med ordinerad vila och sängläge. Hur lyckades jag med allt detta? Okej, 13 dagar kvar tills jag får röra på mig och gå utanför min dörr. Men jag kan lova er att när den dagen är kommen kommer min kropp gå ännu mer i strejk och jag kan inte röra en fena. Det är nog lika bra att ligga här och vänta, har ju gjort det sen den 25 juli. Varför inte några veckor till då?
Förlåt mina vänner, ibland måste jag få vara lite bitter och se om det hjälper.

Men min kära och underbara sambo gjorde som vanligt frukost på sängen till mig och sedan gick han ner på marknaden som är här i min lilla stad idag. På min begäran var det marknadsgodis från mariannelund som var det allra viktigaste och självklart kom han hem med det, massor! Han kom även hem med strumpor och t-shirtar till sig själv men det absolut gulligaste så var det 2 t-shirtar till bebisen (dock i storlek 70/74, men det blir bra till vårkanten). Tanken som räknas. Ibland förvånar han mig.

Igår hade vi för övrigt en lite snickar dag. Mannen fick till uppgift att sätta ihop spjälsängen, men jag kom snabbt på att jag skulle erbjudit min hjälp trots allt. Efter mycket svordomar, skrikande, sparkande och stonkande så fick jag hjälpa till. För visst är det alltid fel på beskrivningen? Aldrig den som försöker läsa den.
Efter ett "gott" sammarbete så blev den ihop snickrad och färdigbäddad. Nu inväntar vi bara ankomsten av den lille.

Det var visst pappa & farfar som fick stå i centrum.

Här står sängen alldeles ensam och bara väntar på sällskap.

Och jag får i all väntan kränga i mig lite godis...

Just det Anna, som du ser glömde du Julias nappflaska ;)

Drömmar & föräldrarutbildning nr 2

Nu börjar drömmandet på nätterna sätta fart. Vanligtvis brukar jag drömma mycket, men nu när jag är gravid ter sig allt på ett helt annat sätt. Det är allt ifrån att vara med i gangstergäng, till att sälja hus för 10 miljoner 250 000kr, och att föda barn (Dock upplever jag aldrig själva förlossningen utan jag har bara plötsligt ett spädbarn att ta hand om) det är alltid en pojke! Det kanske är en pojke jag väntar? En del brukar ju drömma det könet de har i magen, spännande! Men hur hinner man med allt detta på en natt? Och dessutom känns det som jag vaknar 100 gånger för att gå på toaletten, eller att Jerry lever rövare. Nu har vi kommit på att han hittar alla sina "leksaker" under natten i papperskorgen i barnrummet/arbetsrummet. Inatt var det dags för hans favorit, sugrör! Fick glatt gå upp och hämta det för att ens kunna sova. Jag la det fint på mitt nattduksbord och några timmar senare hör jag detta förbaskade sugrör IGEN, för då har han varit så smart och HÄMTAT det på mitt nattduksbord. Lika bra att jag lär mig, släng det direkt!

Nåväl, nu är sambon på föräldrarutbildningen nr 2 och den sista. Idag berättade han att de skulle dela upp sig i mamma respektive pappa grupper. Så det jag kommer få höra när han kommer hem är hur papporna resonerat, kommer bli intressant. Av vad mammorna pratat om får jag höra med dem senare :)

Var förbi MVC en snabbis imorse, misstänkte UVI men som tur var så visade det inget. Hann med att prata med min barnmorska en snabbis och det första hon sa var; Oj, magen växer verkligen ser jag. Den kanske gör det trots allt, fast jag ser ju den varje dag och då blir man nog lite hemma blind. Det jag vet är att det är en mycket aktiv bebis jag har och jag har nog listat ut dennes dygnsrytm för rörelserna ter sig nästan alltid under samma tider på dagarna. Ganska bra tider så det vore ju guld värt om det kunde hålla sig så sen också, ler.

Vecka 34 (33+0)

Idag är det äntligen lördag och vi byter vecka. Så idag kliver vi in med stora steg i vecka 34! Helt plötsligt kan jag faktiskt tycka att tiden går lite snabbare framåt och jag ser ett slut på detta. Jag kan lova att det kommer dröja fler år innan det är dags igen, om det nu blir en gång till. Det har vi faktiskt inte bestämt än.

Idag blev det även ett besök på apoteket. Mina adalt tabletter tar snart slut och de skall ätas tills jag går in i vecka 36+0. Jag passade även på att handla bebisen hygien artiklar när jag var där, så nu är det äntligen klart. Hade från början tänkt att vänta med det men jag kände att jag ville ha det hemma och slippa tänka på det.

Vi hämtade även ut två paket idag. Det ena innehöll mina två amningstoppar från H&M, de verkar toppen så de kan jag rekommendera. Och det andra paketet innehöll reflextejp till vagnen så vi syns i höstmörkret sen och även en badtermomer.



Försöker se filmen "Änglavakt" men det blir ganska komplicerat när de pratar franska halva filmen och den andra halvan svenska. Om man nu hade förstått allt tror jag det är en otroligt vacker film men samtidigt väldigt tragisk. Kan rekommendera den om du nu kan franska eller lyckas få den textad. Tror jag ska se några avsnitt av tre kronor nu i eftermiddag istället, lättsamt och bra!

Goda nyheter! Jag älskar dem!!

Idag kl 10.00 var det åter dags för att besöka läkaren på MVC. Vi började med att disskutera min medicinering av adalt och kom fram till att sista dagen med dessa tabletter blir den 25 september, vecka 36+0. Men det som var mest positivt såklart var att livmodertappen var oförändrad sen förra veckan och att sista läkarbesöket blir om 12 dagar och det är verkligen det sista. För läkaren förklarade att sen gör man inget för att förhindra en förlossning om den nu väljer att sätta igång. Men bebisen får minsann stanna inne till minst den 21 september, det är ett måste. Lite mer än 2 veckor ska vi klara va?

En heldag med underbar vän!

Denna dag har inte kunnat bli så mycket bättre än vad den varit. Runt lunch kom en mycket kär vän till mig hit och hennes lilla dotter såklart. Vi har pratat, skrattat och myst med lillflickan. Vissa personer kan man verkligen prata med allt om, och vissa inte. Detta blev verkligen konstaterat idag när vi satt och åt. Man behöver inte sitta och fundera på vad man ska prata om, utan allt faller sig naturligt. Det kallar jag riktig vänskap - inga krav, inga måsten för allt faller sig naturligt. Och jag blir så glad när folk kommer hit nu när jag själv inte kan ta mig någonstans. Man uppskattar dessa stunder lite extra och värdestätter stunderna på ett helt annat sätt.

Imorgon är den stora dagen kommen för denna veckan igen. Nästan så jag tycker att det nyss var fredag förra veckan men nu har ytterligare en vecka gått och vet ni? Jag är så tacksam! Läkarbesök är det som sagt dags för imorgon och jag hoppas innerligt att allt ser lika bra ut som förra veckan så jag snart får börja röra på mig. Men 21 september måste passera först och gud vad jag längtar efter denna dag! Det finns så mycket man vill göra som man annars egentligen inte har uppskattat. Tänk bara en promenad på stan (ja, denna stad är väldigt liten och alla affärerna gör man på 10 minuter). Tänk bara att få ta en promenad runt kvarteret eller bara kunna åka till en annan stad och strosa omkring en liten stund. Absolut inget märkvärdigt. Det här har varit vardagsmat innan, inget man tänkt speciellt mycket på. Men nu när man inte får göra det så får man ett annat perspektiv på saker och ting. Man måste lära sig att uppskatta småsaker! Jag behöver inte åka till Mallorca för att vara nöjd, det räcker med att få gå utanför dörren så blir jag glad. Och imorgon är en sådan dag kommen, jag får sätta mig i bilen, jag får gå några meter utomhus i den friska luften, jag får se andra människor, jag får känna mig lite fri.

Ligger här på dagarna och drömmer mig bort i mitt kommande liv som mamma. Och såklart seglar jag säkert iväg i mina tankar och vissa blir orealistiska. Men saker brukar bli vad man gör dem till. Inget är rätt eller fel, man får göra på sitt sätt. Vi alla gör olika, vi alla är olika som människor men alla ska behandlas med respekt. Och ibland funderar man; hur kommer jag bli som mamma? Blir jag lik min egen eller kommer jag bli en "egen mamma" som bara är jag och ingen annan? Jag hoppas jag får lite av varje, blir nog ganska lagom. Den tiden är snart kommen.... Det kan i mitt fall handla om timmar, dagar, veckor. Ingen vet. Detta gör mig både rädd, förvirrad men samtidigt ser jag så mycket fram emot den dagen. Önskar bara man kunde få veta...

Föräldrarutbildning & överraskningar.

Denna dag började med att min kära sambo fick bege sig mot Familjeenheten för att gå på föräldrarutbildning ensam. Jag fick snällt stanna kvar hemma då läkaren förbjudit mig att följa med. Min barnmorska ska försöka ta lite med mig vid nästa besök hos henne. Men vad säger de som man inte kan läsa sig till? Fick hem lite broschyrer om ditten och datten.

Och när allt väl var slut så fick jag mig en överraskning! Han hade med sig 3 st rosor, det var visst en ros för mig, en för han, och en för vårt barn. Gulligt va? Och dessutom fick jag ett litet paket som innehöll en mini bok om hur det är att vara mamma. Ibland är han bara för söt! Det är små saker som verkligen kan göra en hel dag.

Idag fick jag ett mail av Pampers där de skickar ut lite information om varje vecka man befinner sig i. Och där står det "om du inte har planerat din föräldrarledighet är det nog dags nu". Shit tänkte jag, jag har bara planerat i min hjärna! Ringde snabbt upp försäkringskassan men hamnade på plats 385 i kö men efter 25 minuter var jag framme. Den mycket förstående kvinnan förklarade hur jag skulle göra allt via deras hemsida. Men ändå fick jag ringa upp min brors fru om lite råd. Nu är den planerad och "klar" för 5 månader framöver, sen får vi se om jag ska börja jobba lite extra om det nu finns något spännande jobb dvs. Allt löser sig på något vis, visst ska man vara lite positiv?

Nej nu ska jag & Jerry fortsätta att lata oss på varsin sida av soffan och bara invänta att dagen ska ta slut så en ny dag kan börja. Imorgon är det storfrämmat som gäller!