Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Nej, det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig. Denna dagen har jag väntat på ett tag, vi skulle äntligen få hem en ny soffa och en ny matta till vardagsrummet. Men självklart kommer alltid något emellan, typiskt! Så detta får visst vänta till onsdag. Visst, detta kan låta urtöntigt men har jag blivit lovat något så anser jag att man håller sitt löfte, eller hur? Och jag skyller lite på mina hemska graviditetshormoner också över att jag blev upprörd över denna försening. Men var det verkligen för mycket begärt? Nej! Men jag får bita i det sura äpplet och hålla masken helt enkelt och bara tacka för att dom kommer överhuvudtaget.

Imorgon är det i alla fall enbart bara 1 vecka kvar tills jag får föda här i denna lilla småländska ort, detta är stort! Och som jag sa till en vän igår, det gör ont i precis hela kroppen så fort man rör sig och hur ska jag då orka gå ut och röra på mig när jag också har legat i 8 hela veckor ? Min kropp kommer rasa ihop. Men jag ska försöka ta mig till en närliggande större stad nästa vecka och fixa lite små saker. Tur man kan köra bil emellan alla ställen.. nej, det är inte jag som kör det är sambon såklart. Skulle ju vara något om vattnet gick när jag kör bil. Så men min vanliga otur så ska jag inte utsätta mig själv för det. Är så otroligt nervös över hur min kropp kommer reagera. Och speciellt efter den 25:e så jag slutar med den värkhämmande medcinen, adalat. Kommer det bara säga BOOM eller blir det segdraget med hemska värkar som bara inte vill ta slut. Aja, spekulera kan man alltid göra. Snart får jag veta. Snart är du här.