Attans!

Vi har verkligen inte turen på vår sida just nu. Igår gick vi miste om en underbar lägenhet, igen! Men det värsta av allt är väl att hyresvärden meddelade det på sms. Har människan ingen stake i kroppen så man kan ringa och meddela det? Då hade jag till och med pratat med honom några timmar tidigare och han lovade att ringa mig. Men skit samma nu, det var väl inte meningen som alla säger. Men varje gång blir man så förbaskat ledsen. Varje kväll nu i 1 månads tid har jag gråtit mig till sömns över situationen vi befinner oss i. Kan tyvärr inte skriva allt här just varför vi vill flytta. Det är bara så mycket just nu. Jag vill inte att Charlie ska växa upp så! Jag som mamma får ångest så fort jag tänker på det och det gör så förbaskat ont i hjärtat! Men vi tar en dag i taget och försöker fortsätta att leva på hoppet.

Efter att ha sovit minimalt med timmar inatt tog jag mig lite tid för mig själv på förmiddagen och tog en promenad på stan. Inhandlade mig ett par vita converse av den smalare modellen och jag är så nöjd! Som jag trånat efter dessa och nu tyckte jag minsann att jag var värd dem. Ja, jag kan vara lite så att jag tröstar mig själv med att köpa saker i hopp om att jag ska bli gladare. Innerst inne är man väl inte det, men att man själv känner sig fin förstärker ju ens känsla lite.
Ska åka iväg i eftermiddag med till en grannstad för att se om man kan få lite glada besked eller dåliga igen, eller det kanske snarare är så att jag känner att det inte gagnar mig. Det återstå att se. Väntar ju ytterligare besked inom kort tid nu. Inte för att jag är troende på något vis men nu ber jag om högre makter att något positivt kommer hända i mitt liv.

Men det bästa har redan hänt, min kära älskade son vad skulle jag göra utan dig?