Vad komiskt saker kan vara ibland... När BVC sköterskan var här frågade hon mig hur jag mådde pga att man kan bli lite känslig efter förlossningen och gråter lätt. Nejdå, svarade jag. Jag grät på BB men nu är allt bra. Där fick jag minsann! Igår började helvetet, jag lipade och lipade här hemma i min ensamhet med Charlie. Men över vad egentligen? Imorse hände precis samma sak men utan förklaring. Den förklaringen jag möjligtvis kan finna är att jag är så otroligt trött hela tiden. Jag försöker sova så mycket jag kan men inget hjälper. På natten är det bara jag som vaknar av Charlie så då blir det automatiskt jag som får pyssla med honom tills han somnar om och är lugn igen. Min sömn avbryts 100 gånger per natt känns det som. Men tur är väl det då sambon inte vaknar när Charlie är ledsen. Vem skulle han då få tröst av om ingen av oss vaknade? Så jag ska väl vara tacksam att jag gör det, för vår sons skull. Men denna överkänslighet tar knäcken, jag hoppas innerligt att det inte kommer fortsätta en längre tid för då vet jag inte vart jag ska ta vägen. Tror minsann hormonerna fått ett spratt!!
Idag ska jag försöka att inte göra något alls, mer än att ta en långtpromenad senare i eftermiddag. Prinsen & jag. Brukar kännas lite bättre av lite frisk luft...
Men vad jag längtar efter att två av mina gravid-vänner ska få sina bebisar så man kan få lite sällskap där ute i höstvädret. Hejja, hejja! Charlie är ivirg efter att få träffa sina vänner!
3 kommentarer:
Vännen , känner igen mig precis & som du säger det går inte att sätta ord på vad det är <3 men hormoner , mycket känslor, känslorna kommer ifatt nu kroppen smälter det stora & finaste man kan vara med om i livet känslor som är så mäktiga en skapelse som är din & bara eran <3 när känslorna rinner över <3
Åhh, tänk om jag kunde hjälpa dig en natt.... Jag önskar att jag kunde, men jag tror nog att Charlie skulle bli lite förvånad och orolig om en främling dök upp och försökte få honom att somna om... :-)
Klart att du är trött och känslig och gråter för ingenting. Sådan är jag även i vanliga fall, alltså även när jag INTE är gravid! Tänk, detta är ju livets största omställning, konstigt vore det om allt hade varit precis som vanligt. Det är svårt att veta vad man ska säga, men jag antar att det kommer att bli bättre så småningom. När de har vuxit sig liite större och kan klara sig liite på egen hand. Du får försöka kämpa på och ärligt talat så tycker jag att du ska sparka din man på benen när du hör att Charlie gnyr och säga att "det är DIN tur denna gången, JAG tänker sova!" Man FÅR göra så, fast du kan ju faktiskt förvana honom innan... Säga att du behöver sova natten som kommer och vill att han ska gå upp och ta hand om den lille pojken. DU behöver också avlastning vännen.
Du är fortfarande BÄST!
vad kul följa er vardag nu med gullungen han e ju för SÖT //Emma gilbertsson
Skicka en kommentar