Kan ni tänka er? Det har redan gått 1 månad sen jag låg där i förlossningssängen och kämpade för "kung och fosterland". Och det var värt precis all smärta i världen. Jag förstår fenomenet att man skaffar flera barn trots den hemska smärtan. För vipps så glömmer man nästan bort den för det överväger ju precis allt, sitt eget kärleksbarn.
Idag har det framförallt varit massor med mys här hemma för att senare på eftermiddagen få besök av en vän och hennes dotter. Hur roligt som helst! Vad barn växer fort, jag hinner ju knappt blunda så är dom stora. Och jag försöker sitta här hemma och förstå att Charlie också kommer bli sådär stor som andra bebisar. Ja, just nu tycker jag Charlie är minst i hela världen. Min lille plutt!
En halvt nöjd Charlie.
3 kommentarer:
Grattiskramar till Charlie och hans stolta föräldrar!
Haha! Skratta på du, det bjuder jag på! ;-)
Och grattis till eran lillplutt som redan är en månad! Ojoj, tiden går verkligen snabbt när man har roligt :-)
Imorgon ska jag göra ett försök att sy en amningskudde eller/och ett babynest. Jag har ingen aning om mina nerver kommer att klara av det, men det återstår väl att se ;-)
Kram!
SÖTA killen :) fina kläder har han med, jag älskar grönt. :)
Kramar
Skicka en kommentar