Julafton var precis som vanligt, underbar. Att ha de som står en absolut närmast runt sig just denna dag går inte att ersätta. Det bjöds på god mat, lek, skratt och självklart en massor med paket. Men jag måste erkänna att jag redan längtar till nästa jul, då är Charlie 1 år och 3 månader och lite mer med och förstår lite. När jag såg mitt brorsbarn som är 1 år så längtade jag ännu mer, hon älskade ju att öppna paket och leka med sina nya leksaker. Och vad tror ni Charlie gjorde? Jo antingen sov han, eller så var han coollugn och fattade inte vad som hände ;-) Men lika mysigt är ju det!
När julafton var förbi var det dags att bli 25 december och min man fyller 25 år, och det blev tårta, sång och paketöppning. Precis som en födelsedag ska vara ;-) Trots att han inte tyckte om att vi sjöng så tror jag han gjorde det innerst inne. Vem vill liksom inte bli uppvaktad?
Det finns så mycket man kan berätta men nyckelordet för våran julhelg blir - Kärlek! Jag önskar så himla mycket att ha mina nära och kära nära mig. Det är alltid blandade känslor när man ska åka ifrån varandra. Visst trivs jag i staden jag bor i nu, jag har mina finaste vänner som betyder otroligt mycket för mig, men jag vill ha så mycket mer.
Men vet ni vad? En sak i taget, allt tar sin tid. Och det lär det nog göra för mig när det kommer till detta "dilemma".
Nåväl, idag hade vi en senare julafton som spenderades hos min mans pappa med syskon och tillhörande släkt. God mat, lite paketöppning och såklart en Charlie som bollades från famn till famn. Men på senaste har jag märkt att han inte riktigt är bekväm i den situationen. Han blir gnällig och orolig. Här hemma är han som nöjdast, min kära pojk!
Nu är jag åter och bloggen ska få liv igen!
1 kommentar:
Det låter som en underbar jul! :) Och grattis till T i efterskott! God fortsättning från oss, kram!
Skicka en kommentar