Försäljare.

Igår kväll ringde det plötsligt på dörren och jag gick och öppnade. Där står det en kille och fnittrar på det mest larvigaste viset jag någonsin har varit med om. Okej om det hade varit en 13-årig tjej, men här stod det förmodligen en kille/man runt 30-års åldern. Jag stod där och bara tittade på han, och han fnittrade. Till slut öppnade han munnen och frågade om jag hade årsböckerna från AHA. Och jag svarade ja eftersom jag förra året blev lurad av en annan kille som plingade på dörren och lovade så gott om dessa böcker, detta slutade med att vi får en dyr räkning varje år på dessa förbaskade böcker som dessutom inte skulle kosta så mycket enligt försäljaren. Men det är bara att bita i sura äpplet och betala, går visst inte att säga upp...
Men åter till situationen vid min dörröppning. Killen utbrister i sitt fnitter; Jaha, jag anade att du hade dessa böcker. Och jag säger ännu en gång att jag redan har dessa böcker och är inte intresserad en gång till. Men han står där och fattar inte min poäng, då plötsligt försöker han bjuda in sig själv i mitt hem. Nu börjar jag bli irriterad och säger att jag absolut inte är intresserad. Han fortsätter med sitt jäkla fnittrande och jag börjar seriöst fundera över om det är något fel med honom. Jag får snabbt avsluta samtalet genom att börja stänga dörren, och till slut går dörren igen.
Jag hör hur han ringer på grannens dörr och sambon går till vår dörr för att kika hur han lyckas med dom. Grannen stänger nästan dörren lika snabbt hon öppnade den. Konstigt?!

Såhär ser dessa "berömda" böckerna ut. Och tyvärr har jag 2 år kvar att betala på. Men visst kan jag förstå själva tanken när det gäller dessa böcker. Det står om det mesta som hände just det året. Men hur många gånger tror ni man har kikat i dom? Högst en gång, den dagen man fick den.
Nu ska jag stå på mig, jag ska inte gå på detta en gång till. Man kan inte alltid vara vänlig och tacka ja till alla erbjudanden hit och dit bara för att vara snäll. Men jag är stolt över mig själv över igår, jag lyckades ju tacka nej och nästan vara lite otrevlig. Inte min stil alls.... Men han gick över gränsen genom att bara fnittra utanför min dörr som en annan fåne.


Idag kommer jag ta hand om mitt halsbränna problem, jag kommer gå utanför dörren idag för att bli körd till apoteket. Jag har insett att jag måste be dem om en mirakelkur för nu orkar jag inte mer. Hur jag än gör så slår den till som värst på kvällen och dessutom precis när jag ska sova. Jag orkar inte en kväll till, inte en till. Men jag kan ändå förlika mig med tanken att det faktiskt inte är många veckor kvar av denna graviditet överhuvudtaget. Idag är det exakt 3 veckor kvar tills h*n är välkommen ut här i Eksjö. Sedan är det bannemig fritt fram enligt mig. För nu börjar jag bli trött på detta, ärligt talat.